United, EFS och Daniel Alm.

Tyvärr tror jag att Daniel Alm i sin strävan att vara tydlig tar större avstånd från den evangelisk-lutherska traditionen än vad jag tror är nödvändigt. Missförstå mig inte; det finns stora skillnader mellan pentekostal och luthersk kristenhet – det är ju därför de olika samfunden finns – och United har satt sig i en väldigt unik sits. Men jag skulle i det här blogginlägget vilja vända på det.

Annonser

Ni är väl ändå lite för unga?

Något man får räkna med när man gifter sig såpass tidigt som jag och Elin gör (det vill säga i tjugoårsåldern) är alla kommentarer som rör just vår ålder. Både jag och Elin blev ifrågasatta under vår möhippa/svensexa just på grund av att vi är såpass unga. Jag förstår att folk blir tveksamma. Vi lever ju i ett av de länder i världen där man i genomsnitt gifter sig senast, och går man mot normen blir folk ofta lite obekväma.

”Underordna er varandra…”

En fråga man kan ställa sig är varför jag och Elin över huvud taget är intresserade av att gifta oss. Det hade sparat oss både mycket pengar och energi att låta bli. Vi hade ju kunnat flytta ihop och starta ett liv tillsammans ändå. Vi hade säkert kunnat vara lyckliga oavsett, som många andra. Så varför är det nödvändigt att gifta sig? Varför är detta viktigt för oss? Fyller äktenskapet någon egentlig funktion? Det måste ju finnas något slags skäl.

Det där med församlingsplantering.

Vad tokigt det kan bli när man glömmer att trycka på ”publicera”. Den 26:e februari var jag på en heldag om församlingsplantering på Församlingsfakulteten i Göteborg och utlovade en uppföljning. Här kommer den äntligen!

En heldag på Församlingsfakulteten

Imorgon (fredag) bär det av till Församlingsfakulteten i Göteborg. ”Vad händer där?” undrar du. Jo nämligen detta. Alltså en inspirationsdag om församlingsplantering. Beskrivningen på hemsidan lyder: Fredagen den 26 februari inbjuder Församlingsfakulteten till inspirationsdag om församlingsplantering. Under förmiddagen delar fyra talare, med lite olika bakgrund, erfarenheter från arbete med församlingsplantering, vilket följs upp med panelsamtal…

Det där med tidebön.

När man växer upp inom frikyrkan – och kanske framförallt de mer karismatiska sammanhangen inom frikyrkligheten – finns det vissa fenomen man redan tidigt får lära sig att vara skeptisk gentemot. Det där med att be redan formulerade böner är ett sådant. Å ena sidan sjunger man ju gärna gamla väckelsesånger och ber Herrens bön (ja man kanske till och med sträcker sig så långt att man har en standardiserad bordsbön), men å andra sidan är ju det där med skrivna böner något man ägnar sig åt i statskyrkan…