Tack Gud för Sverige.

Så var ytterligare en nationaldag över. En dag att vara lite extra tacksam för mitt land. Det är jag också.

Jag är tacksam för den gamla fria Norden. Dess djupa skogar och öppna vidder. Dess svindlande fjäll och svalkande sjöar. Dess kalla vintrar och ljusa sommarnätter. Jag är tacksam till Gud som har skapat utan att snåla, som generöst har öst ur skönhetens källor och format en jord, ett land, en natur som överstiger varje människas förstånd.

Jag är tacksam för det svenska folket. Dess mångfacetterade och rika historia. Dess kultur och språk, seder och bruk. Dess visdom och kunskap, jordbruk, bak och matlagning, folkdräkter och visor, uppfinningar och inovation, kämpaglöd, arbetsmoral och grannsämja. Jag är tacksam till Jesus som spikades upp på ett kors för svenskar och att vi en dag finns representerade inför Guds tron i den oräkneliga skara av människor från alla folk, stammar, länder och språk som är tvättade rena i Jesu blod (Uppenbarelseboken 7:9-17).

Det finns såklart mycket jag inte är tacksam över. Den ökade polariseringen och den allt aggressivare tonen i samhälle, debatt och sociala medier. De fortsatta utvisningarna av konvertiter till – i bästa fall – tortyr och förföljelse. Att kvinnlig könsstympning och hedersvåld förekommer inom vårt lands gränser. Att över 16 000 ofödda barn har dödats hittills i år och att ytterligare 38 000 kommer möta samma öde fram till nästa nationaldag. Att mobbning och kränkningar ännu inte är utrotat från våra skolor. Listan kan göras lång.

Ändå är jag tacksam till den helige Ande som många gånger tidigare i historien låtit evangeliet slå rot i svenskars hjärtan och förändrat allt. Jag är tacksam till den helige Ande som många gånger tidigare rest upp sitt folk att gå ut och göra världen till en bättre plats genom kärlek, omsorg och förkunnelse av de goda nyheterna om syndernas förlåtelse och evigt liv genom Jesus Kristus. Tack helige Ande för att du inte på långa vägar är färdig med det här landet. Tack gode Gud för Sverige.

Jag avslutar med vad som en gång kunde ha blivit vår nationalsång (lyssna här).

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall julesnö och susa djupa mo!
Brinn österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Verner Von Heidenstam