Hur bedömer jag en predikan?

Om du liksom jag har spenderat någon tid i kristna sammanhang — gudstjänster, konferenser, läger, och dylikt — har du också hört din beskärda del av förkunnelse. Det finns predikningar du minns, som har berört dig på djupet och lämnat spår. Det finns många du inte minns hur mycket du än försöker. Det finns predikningar som lyft ok från dina axlar och andra som lämnat dig förbryllad eller illa till mods. Du har ibland haft svårt att hålla dig vaken och andra gånger fångats av predikantens glöd och retoriska geni.

Är du något lik mig har du säkert varit på en och annan gudstjänst som i stunden har känts bra, med en predikant som fångat ditt intresse och talat både passionerat och innerligt, för att efteråt inse att du kanske inte fick med dig särskilt mycket. Är det då en bra predikan? Den fångade, men gav ingen frukt; inspirerade, men lämnade inget bestående intryck.

På senare år har jag kommit att fundera allt mer på vad predikanten faktiskt säger — det kan ha med mognad att göra — och allt oftare diskuterar vi förkunnelsen hemma vid köksbordet på söndag eftermiddag. Här kommer tre tips på frågor att ställa dig själv när du utvärderar (eller ”bedömer” för att använda ett hårdare uttryck) en predikan. De är inte uttömmande, men jag försöker ha dem i åtanke både när jag lyssnar till andra predikanter och när jag själv förbereder predikningar.

Fortsätt läsa ”Hur bedömer jag en predikan?”

Tack Gud för Sverige.

Så var ytterligare en nationaldag över. En dag att vara lite extra tacksam för mitt land. Det är jag också.

Jag är tacksam för den gamla fria Norden. Dess djupa skogar och öppna vidder. Dess svindlande fjäll och svalkande sjöar. Dess kalla vintrar och ljusa sommarnätter. Jag är tacksam till Gud som har skapat utan att snåla, som generöst har öst ur skönhetens källor och format en jord, ett land, en natur som överstiger varje människas förstånd.

Jag är tacksam för det svenska folket. Dess mångfacetterade och rika historia. Dess kultur och språk, seder och bruk. Dess visdom och kunskap, jordbruk, bak och matlagning, folkdräkter och visor, uppfinningar och inovation, kämpaglöd, arbetsmoral och grannsämja. Jag är tacksam till Jesus som spikades upp på ett kors för svenskar och att vi en dag finns representerade inför Guds tron i den oräkneliga skara av människor från alla folk, stammar, länder och språk som är tvättade rena i Jesu blod (Uppenbarelseboken 7:9-17).

Det finns såklart mycket jag inte är tacksam över. Den ökade polariseringen och den allt aggressivare tonen i samhälle, debatt och sociala medier. De fortsatta utvisningarna av konvertiter till – i bästa fall – tortyr och förföljelse. Att kvinnlig könsstympning och hedersvåld förekommer inom vårt lands gränser. Att över 16 000 ofödda barn har dödats hittills i år och att ytterligare 38 000 kommer möta samma öde fram till nästa nationaldag. Att mobbning och kränkningar ännu inte är utrotat från våra skolor. Listan kan göras lång.

Ändå är jag tacksam till den helige Ande som många gånger tidigare i historien låtit evangeliet slå rot i svenskars hjärtan och förändrat allt. Jag är tacksam till den helige Ande som många gånger tidigare rest upp sitt folk att gå ut och göra världen till en bättre plats genom kärlek, omsorg och förkunnelse av de goda nyheterna om syndernas förlåtelse och evigt liv genom Jesus Kristus. Tack helige Ande för att du inte på långa vägar är färdig med det här landet. Tack gode Gud för Sverige.

Jag avslutar med vad som en gång kunde ha blivit vår nationalsång (lyssna här).

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall julesnö och susa djupa mo!
Brinn österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Verner Von Heidenstam

Sänkt veckogräns för fri abort handlar inte framförallt om kvinnors rättigheter.

Edit: Sverigedemokraterna har sedan denna artikeln skrevs svängt i frågan (se här eller här).

Så här i valtider har jag hakat upp mig på en fråga som har dykt upp ganska mycket det senaste; nämligen att Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12. Detta är en kontroversiell fråga som har rört upp mycket känslor och det gissar jag att även min rubrik har gjort (läs gärna färdigt innan du blir arg). I TV4:s partiledarutfrågning uttryckte Annie Lööf mycket starkt sin avsky för Sverigedemokraternas abortpolitik och Socialdemokraterna har till och med dedikerat en kampanj med en egen hemsida åt frågan, där de slagkraftigt proklamerar att Sverige ska vara ett föregångsland och att vi ska ha mer jämställdhet i Sverige – inte mindre.

”Jag blir så oerhört provocerad när jag hör Jimmie Åkesson kränka kvinnors självständighet och rätt till sin egen kropp. Det är omodernt, det är ojämställt och det är otidsenligt.”
– Annie Lööf

Lööf tog till och med upp frågan i valrörelsens sista duell i Expressen under lördag kväll, och det lät ungefär likadant som vid alla tidigare tillfällen – med skillnaden att Åkesson nu hade mer tid (och ro?) att svara på anklagelserna.

Skärmavbild 2018-09-09 kl. 15.47.38.png
Skärmdump från Expressens uppesittarkväll, lördag kväll innan valet.

Problemet är att resonemangen som förs inte håller, eller kanske snarare att det knappt förs några resonemang. Det pumpas ut klyschor och oneliners från höger och vänster om kvinnors rättigheter, rätten att bestämma över den egna kroppen och jämställdhet mellan könen, men ingen tycks vara intresserad av att diskutera frågan djupare än så.

Tonen i debatten tyder mer än någonsin på att abortfrågan blivit så stigmatiserad och förgiftad i Sverige att den inte ens kan diskuteras utan att fientliga kommentarer och glåpord kastas fram och tillbaka. Den som vågar yttra ett ord blir innan man hinner blinka utmålad som mörkerman, kvinnofientlig och omodern. Men tänk om det inte är så lätt? Tänk om det faktiskt finns problem med den svenska abortlagstiftningen? Tänk om det finns andra skäl att problematisera den än att man skulle hata kvinnor eller vara emot jämställdhet?

Fortsätt läsa ”Sänkt veckogräns för fri abort handlar inte framförallt om kvinnors rättigheter.”

United, EFS och Daniel Alm.

united
Foto: United

Söndagen den fjärde februari i år beslutade församlingen United i Malmö att ansöka om medlemskap i EFS (som är en missionsrörelse inom Svenska kyrkan). Man lämnar därmed Pingst FFS som fullvärdiga medlemmar, för att istället ansöka om ”associativt medlemsskap” i enighet med Pingsts stadgar. Hur det blir med den saken får vi vänta till maj och Pingströrelsens årliga rådslag för att få reda på, men redan nu ser vi att reaktionerna inte har låtit vänta på sig.

Fortsätt läsa ”United, EFS och Daniel Alm.”

Ni är väl ändå lite för unga?

Här kommer ytterligare ett blogginlägg om mitt och Elins stundande bröllop. Här kan du läsa det förra inlägget på samma tema.

Något man får räkna med när man gifter sig såpass tidigt som jag och Elin gör (det vill säga i tjugoårsåldern) är alla kommentarer som rör just vår ålder. Både jag och Elin blev ifrågasatta under vår möhippa/svensexa just på grund av att vi är såpass unga. Jag förstår att folk blir tveksamma. Vi lever ju i ett av de länder i världen där man i genomsnitt gifter sig senast, och går man mot normen blir folk ofta lite obekväma.

Fortsätt läsa ”Ni är väl ändå lite för unga?”

”Underordna er varandra…”

IMG_5485

Eftersom jag och Elin gifter oss på lördag tänkte jag att det kan vara bra att skriva av mig lite om de funderingar, tankar och frågeställningar både vi och andra har.

En fråga man kan ställa sig är varför jag och Elin över huvud taget är intresserade av att gifta oss. Det hade sparat oss både mycket pengar och energi att låta bli. Vi hade ju kunnat flytta ihop och starta ett liv tillsammans ändå. Vi hade säkert kunnat vara lyckliga oavsett, som många andra. Så varför är det nödvändigt att gifta sig? Varför är detta viktigt för oss? Fyller äktenskapet någon egentlig funktion? Det måste ju finnas något slags skäl.

Fortsätt läsa ””Underordna er varandra…””

En heldag på Församlingsfakulteten

image

Imorgon (fredag) bär det av till Församlingsfakulteten i Göteborg. ”Vad händer där?” undrar du. Jo nämligen detta. Alltså en inspirationsdag om församlingsplantering.

Beskrivningen på hemsidan lyder:

Fredagen den 26 februari inbjuder Församlingsfakulteten till inspirationsdag om församlingsplantering. Under förmiddagen delar fyra talare, med lite olika bakgrund, erfarenheter från arbete med församlingsplantering, vilket följs upp med panelsamtal under eftermiddagen.

Medverkar gör bland annat Magnus Persson, Anders-Petter Sjödin och Håkan Sunnliden.

Förhoppningsvis får jag möjlighet att sammanfatta det hela i ett blogginlägg efter helgen.

Guds frid!

Det där med tidebön.

När man växer upp inom frikyrkan – och kanske framförallt de mer karismatiska sammanhangen inom frikyrkligheten – finns det vissa fenomen man redan tidigt får lära sig att vara skeptisk gentemot. Det där med att be redan formulerade böner är ett sådant. Å ena sidan sjunger man ju gärna gamla väckelsesånger och ber Herrens bön (ja man kanske till och med sträcker sig så långt att man har en standardiserad bordsbön), men å andra sidan är ju det där med skrivna böner något man ägnar sig åt i statskyrkan. Speciellt främmande är det när bönerna eller sångerna ska bes enligt fasta ordningar, det är ju näst intill katolskt! (Något som är mycket intressant, då den genomsnittliga karismatiska frikyrkoförsamlingens gudstjänster faktiskt ser likadana ut söndag efter söndag.)

Utan att på något vis vara bitter över mitt arv funderade jag någon gång i början av hösten 2015 över att min tradition – som ju bär med sig många rikedomar – saknade ett sätt att be, som i större delen av kristenhetens (och judendomens) historia varit lika självklart som att sjunga till Guds ära eller be fria böner. Jag bestämde mig därför för att göra ett litet experiment. Jag är nämligen en människa med väldigt många böneämnen och personer på mitt hjärta, och behöver goda rutiner för att få saker gjort.
Tänk om jag kunde skriva upp dessa böneämnen i någon typ av veckocykel?
Tänk om jag kunde lära mig rutinen att be för dessa ämnen varje kväll?
Tänk om jag dessutom kunde kombinera det med ett urkristet sätt att be?

Spännande, eller hur? Speciellt mot bakgrunden att detta är såpass främmande för mig. Här kommer därför min utvärdering efter ett par månaders bedjande. Jag delar upp den i två delar: Vad ber jag? och Hur har det fungerat?

Fortsätt läsa ”Det där med tidebön.”

Boktips – Inte utan korset

Att starta en blogg är lätt. Att fylla den är något svårare. Men då böcker är ett ämne som passar väl in här, och något jag ändå tänkt skriva om har jag kommit fram till att ett boktips är en bra början!

stefansward_inteutankorset

Boken Inte utan korset, skriven av samhällsdebattören, författaren och pastorn Stefan Swärd är utan tvekan en av de viktigaste böckerna för svensk kristenhet det här året.

Fortsätt läsa ”Boktips – Inte utan korset”